Sofias möte med Arhe Hamednaca

Brevaktionen har än så länge fallit mycket väl ut och vi har bokat tiotalet besök med riksdagsledamöter. Jag skrev till de ledamöter som är valda för mitt län och kommun, Stockholm, och tänkte ju bara gå själv till den enda som svarade… nu ville så många träffas att jag fick be andra som är engagerade för Jean Kabuidibuidi att ställa upp. Det är så roligt! Och bara att få se riksdaghuset inifrån är ju en extra bonus, för den som inte sett det förut. (Kom ihåg nu att bara stockholmarna blivit kontaktade, vad jag vet)

Jag träffade Arhe Hamednaca, riksdagsledamot för (S), redan igår. Det finns mycket mer att säga än vad jag hinner berätta om här, men Arhe sa att han ibland får hundra mejl om dagen. ”Det här mejlet ville jag bara inte slänga”, sa han.

Ofta hör man sägas att politiker inte lyssnar. Min erfarenhet är att de flesta vill inget hellre än lyssna på vad vi ickepolitiker har att säga. Politiker får inte engagera sig i enskilda fall, men samtidigt är ju varje enskilt fall en människa som de behöver få höra om i sin uppgift att skapa samhället. Och när människor sitter inlåsta, som pastor Jean och många andra flyktingar, och inte själva kan använda sina fötter att gå till riksdagen – vilka ska då tala för deras sak om inte vi som är fria?

Jag skrev ihop ett brev, för hand mest eftersom jag gillar det, och berättade om hur jag började engagera mig i flyktingfrågan. Jag ställde några frågor – varför det heter ”förvar”, till exempel, och så bifogade jag artiklar om Jean och information om morgonbönen utanför Migrationsverket. Gud välsigne dig i ditt arbete, skrev jag till slut. Jag brukar inte tala så men det kändes väldigt rätt att göra det nu.

När jag sprang till tåget hejdade mig en man och frågade om det var pensionen som kommit

Socialdemokraterna är ett stort parti och har en egen del av riksdaghuset. Egentligen är det flera hus som är ihopbyggda med varandra med trappor och tunnlar i ett sinnrikt system. Efter en promenad som kändes som fem minuter lång nådde vi Arhes rum. Han frågade om jag ville ha kaffe, men jag hade precis fikat så vi skippade det.

Jag berättade om bönerna utanför Migrationsverket och förvaren, och att de är öppna för personalen som jobbar där också. Jag tror inte att någon av dem någonsin gått med men de har tagit emot pepparkakor och bullar. Arhe tyckte mycket om att höra detta att vi ber också FÖR dessa människor som arbetar med flyktingar. De får möta så mycket konfrontation, och jag försvarar inte det som är fel, sa Arhe, men det är ett svårt arbete och de behöver också stöd.

Det tror ju jag med – bara kärleken kan förändra.

Detta med det kristna upplevde jag överhuvudtaget inte var något fel eller konstigt, utan snarare att det tvärtom uppfattas som en ovanlig styrka. Jag berättade att vi som engagerat oss för Jean kommer från helt olika teologiska och politiska håll som vanligtvis står för olika synvinklar, kanske motsättningar, men att det blir annorlunda när det kommer till en konkret situation för en enskild människa.

Arhe var själv en gång i tiden flykting från Etiopien och tillförde till samtalet det mycket viktiga internationella perspektivet. Sverige har varit känt för sitt engagemang i Mellanöstern och för ANC, men nu handlar de flesta människors engagemang om sin egen plånbok – är ett sätt att se det. Vi talade om att det kanske finns en övertro för myndigheter idag, och också en väldig osäkerhet inför sin egen möjlighet att påverka. Du är ovanlig som engagerar dig som privatperson utan organisation, sa Arhe.

Men jag är inte så säker på att jag är så ovanlig. Jag är lite mer artikulerad, kanske, men jag tror att många väldigt gärna vill agera konkret för sina medmänniskor. Snarare tror jag att många inte riktigt förstår hur politiken fungerar. Den är så professionell och man ser bara grå kostymer framför sig. Men politiker vill inte sätta dit oss som söker upp dem. Vi vill ofta samma saker och kan ta hjälp av varandra. Det är egentligen lobbyarbete vi gör, det är bara det att vi inte företräder något storkapital eller talar i egen sak. Det gör vårt initiativ väldigt starkt.

Arhe har en bakgrund som sakkunnig i bland annat ungdomsfrågor och har arbetat på Fryshuset i många år, med nätverket Elektra för unga kvinnor och saker som relaterar till hedersvåldet som drabbade Fadime och andra.

Arhes förslag till oss var att ligga på Moderaternas samarbetspartier, Kristdemokraterna och Miljöpartiet, eftersom Moderaterna inte skulle kunna ta beslut utan stöd från dem. Särskilt menade Arhe att Miljöpartiet är viktigt att försöka påverka i den här frågan.

Han tipsade också om att politiker är väldigt känsliga för medierna, och att om man lyckas få igång engagemanget hos media för en fråga så kan det få genomslag politiskt.

Arhe hade en bild på väggen med Hjalmar Branting på ett möte. Jag tycker mycket om folkrörelser. Därför tyckte Arhe att det var en bra idé att vi tog kort på brevet med bilden i bakgrunden.

Jag hoppas att denna rapport kan ge er som läser det här kraft att fortsätta jobba! Jag gick dit med era böner i ryggen. Det vet jag eftersom ni sa det innan.

/Sofia

Folkrörelser då och nu!