”Ty visst var tanken”, mente man, ”hos Duva knapp till mått;
Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott.”
Svensk flyktingpolitik har anpassats till EUs lägstanivå. Kriget i Syrien eskalerar, förföljelsen av hazarer i Iran och Afghanistan likaså. Men Sverige släpper ”ingen djävul över bron”. Anhöriginvandring, även om det gäller småbarn eller föräldrar till ensamkommande småbarn, är i praktiken stoppad.
Jag tror Sven Duva, han som i Fänrik Ståls sägner inte släppte ryska soldater över bron med livet som insats, skulle förfäras över hur vi nu spärrar landets gränser och mot vem. Han kanske inte skulle kunna läsa detta temanummer om Syrien eller denna utmärkta debattartikel av Daniel Grahn. Men hans hjärta var gott och en sådan människa kan inte se detta utan att uppröras.
Ja, man behöver inte vara så godhjärtad som Sven Duva för att skämmas ögonen ur sig som svensk denna höst när ett enda riksdagsparti ensamt får besluta om flyktingpolitiken; nämligen SD. Hur förklarar Mp och SAP detta?
P.S Här kan du läsa hela tragedin om Sven Duva.
Öppet landskap 