Svensk asylpolitik har blivit snålare på de senaste åren och nu börjar antalet barn med uppgivenhetssyndrom öka igen. Efter påskuppropet minskade antalet apatiska barn i takt med att asylprövningarna gjordes snabbare och större hänsyn togs till barnen situation. Nu har flyktingpolitiken kantrat iväg åt det mest restriktiva håll man kan tänka sig i ett land så långt från de stora flyktingströmmarna att vi knappast behöver vara snåla.
Nu är vi i stället restriktiva så till den grad att medlemmar i förföljda folkgrupper i princip aldrig kan få asyl här om de inte med vidimerade dokument kan bevisa att just de personligen utsatts för hot till livet. Denna restriktiva inställning till asylsökande, som mest består just av förföljda minoriteter, skapar orimliga förhållanden för barnen i de asylsökande familjerna. Följaktligen har de apatiska barnen åter börjat märkas enligt en artikel i dagens Dagen. Tyvärr finns den inte på nätet, men Hasse Boströms utmärkta ledare sammanfattar väl artikelns angelägna innehåll. /Alma-Lena
Öppet landskap 