Så fick jag dem krossade. Mina egna fördomar om politiker. Trodde de var ointresserade. Men, det var hon inte alls. Tvärtom. Vilken kvinna. Engagerad. Intresserad. Tänk att hon tog tid att träffa oss – mig och och Josefine – som på uppmaning av Sofia tog ett av besöken.
Vi träffade Veronica Palm idag, riksdagsledamot för Socialdemokraterna och partiets bostadspolitiske talesperson. Sedan mars 2011 är hon även suppleant i VU. Hon fick våra brev med Pastor Jeans berättelse. Berätta! sa hon.
Även hon berättade om de hundratals mail hon får om dagen, men det var någonting i det som kom från Öppet Landskap / Sofia som slog an. De flesta brev hon får kommer från människor som upplever sig ha behandlats illa av det politiska systemet, eller människor som vill klaga. Att detta inte handlade om sig själv stod ut. Solidaritet med andra och medmänsklighet är inte självklart idag.
Vi fick en pratstund, bjöds på kaffe och engagerat lyssnande. Vi uppmanades att hålla kontakten. Hon kan inte som politiker engagera sig i enskilda fall, men varje enskilt fall är del av något större. Ja, vårt besök handlade om pastor Jean, men han är en av många och del av ett system. Varför kallas det förvar, den där platsen där de ’förvaras’? Hur behandlas våra flyktingar, de som sitter inlåsta? Och varför? Vart tog värdigheten vägen?
Förresten har hon rätt Sofia, när hon säger att det är en upplevelse i sig att besöka Riksdagen. Jag var tidig och satt i väntrummet och där dök Peter Althin upp med 500 utträdesbrev för att gå ur monarkin som han skulle överlämna till Peter Eriksson, konstitutionsutskottets ordförande. Vi hade 2 brev med oss, men visst borde vi med kunna nå 500?
/Carolina Johansson. Josefine Arenius skriver också här.
Veronica på riksdagen med sina brev
Öppet landskap 
Pingback: Och imorgon, dopfestival! « Rambling thoughts
Jag är lite orolig för att det här med maktens korridorer kommer att handla om att vi känner oss viktiga (jag är inte fri från den frestelsen!). Vi får inte heller glömma att det är just dessa människor som är mest ansvariga, tillsammans med polisen och migrationsverket, för att flyktingar förföljs och förtrycks. Dessa människor står inte på flyktingarnas sida, oavsett hur trevliga dom är och hur goda avsikter dom kan tyckas ha.
Men jag gillar samtidigt kampanjen, det är bra att öka pressen! Bra jobbat!
Jag tror inte att du har rätt i det. Många politiker har offrat oerhört mycket av sin egen bekvämlighet för att arbeta för ett gott samhälle. Den som blir vald till riksdagen har hög lön och gratis resor osv osv men det har föregåtts av åratal av gratisarbete. Dessutom är det bra för den utomparlamentariska politiken att hålla kontakt med den parlamentariska. Och även inom partierna finns det åsiktsskillnader. De som tar emot oss, gör det kanske för att de också behöver stöd och exempel för att kunna påverka partiet åt rätt håll.
Så om inte ens dom lagstiftande politikerna i riksdagen har ansvaret för det som sker, vem har det då? Snackar en med snutarna som spöar och fängslar flyktingar och aktivister så ”gör dom bara sitt jobb”, och ”prata med dom som fattar besluten”. Dom vill allas bästa och bla bla. Pratar en med Migrationsverkets eller förvars-personalen så får en höra, ”jag gör bara mitt jobb”, prata med politikerna. Och pratar en med kommunpolitikerna (idag fick jag mail från Lena Baastad som är ordförande för kommunstyrelsen i Örebro) så hänvisar dom till riksdagen. Och pratar en med en riksdagskvinna från S så skyller hen antagligen på regeringen, trots att S länge drivit en liknande politik som bedrivs nu. Pratar en med någon KD-riksdagsman så hänvisar dom till moderaterna. Och Billström hänvisar till lagen och principerna.
Det är alltså ingen som har ansvar, alla har dom bästa avsikter, alla är så trevliga och demokratiska och humanistiska. Och ändå blir människor år efter år inburade, fängslade, misshandlade, familjer splittras och folk blir deporterade till hotande och ibland livsfarliga situationer, och inte sällan fängslade, torterade eller dödade. I demokratins namn. Och det är ingens fel.
Fy fan, säger jag.
Om systemet lever sitt eget liv och inte kan påverkas av människor så är det väl lika bra att lägga ned allt förändringsarbete? Alternativt kan vi alla försöka axla det ansvar som tillhör oss, men också inse att alla har trots allt inte lika stort ansvar för flyktingförtrycket.
Jonas, ja, visst finns den frestelsen, och man ska vara medveten om den. Men, tänker även nu i Sofias banor. Att närma sig någon med att ställa till svars stänger dörrar. Upplevde ett genuint intresse från Veronica – hon hade själv varit ute på flyktingförvaret och mindes plötsligt hur illa det luktade, hur ostädat det var, och bara att påminna henne om att det fortfarande är så var bra. Man får se vart det leder.
Än en gång, jag gillar kampanjen och engagemanget, verkligen! All pepp! Jag vill inte tala ned er utan politikerna, om inte annat för balansens skull, som ju trots allt är med och administrerar och legitimerar flyktingförtrycket. Riksdagen stiftar lagar och regeringen styr landet, sägs det ju. Vissa vill ha lite mer och vissa lite mindre, men alla riksdagspartier försvarar deportationer, förvar och polisvåld, bara i olika hög utsträckning.
Jonas,
Du brinner. Det är bra. Jag vill tro att jag brinner. Men självklart kan man hamna fel. Min fråga, rent konkret då: Vad ska jag göra istället?
Lite osäker på vad du menar, jag tycker ju att kampanjen är bra! Jag ville bara uppmana till att inte sätta hoppet till politikerna.
(Utvecklar det hela lite mer här: http://www.flyktingbloggen.org/2011/09/behovet-av-direkt-aktion/)
Kämpa på!